Kennel Cubits 
  Schnauzer 

  Peppar & Salt 

 

 

Föreläsning om parning, dräktighet och förlossning

 
 
Veterinär Liss-Marie Langborg höll i veckan en uppskattad föreläsning för 120 uppfödare efter inbjudan från Agria Djurförsäkring, Lupus Foder och Aptus Produkter. Liss-Marie arbetar som överveterinär i reproduktion på Regiondjursjukhuset Strömsholm, är specialist i hundens och kattens sjukdomar samt har AI-kompetens.


Föreläsningen börjar med löpstadiet och sträcker sig hela vägen via dräktigheten till själva förlossningen. Liss-Marie får bland annat frågor om tysta löp vilka hon förklarar inte alls är något onormalt.
– Egentligen är det bara vi människor som tycker det är krångligt med tikar som inte blöder vid löp eftersom vi oftast vill vara med och planera en parning. Men idag har vi ju blodprover som kan avgöra när det är dags, säger hon.

Liss-Marie anser att svaga löp, det vill säga tikar som inte släpper till, är ett betydligt större problem idag eftersom den avvikelsen är ärftlig.

När i löpet en tik ska paras är också ärftligt. Optimal parningstid är när äggen mognat, det vill säga är befruktningsdugliga, vilket sker runt tre dygn efter ägglossning. Normalt sett får en tik ägglossning vid varje löp och hennes progesteron ligger vid den tidpunkten på värdet 15.
– Om tiken ska insemineras är det viktigt att pricka exakt rätt tidpunkt eftersom spermierna då inte är lika överlevnadsdugliga. Tikens progesteron bör då ligga på 50-80.

Hur snabbt progesteronet stiger varierar från tik till tik. Innan hennes värde nått tio är det väldigt olika.
– Så länge tiken ligger under tio har man ingen aning om när hon kommer börja stiga men efter ägglossning säger man statistiskt sätt att progesteronvärdet fördubblas varje dygn för genomsnittstiken.

Som de flesta uppfödare säkert vet går tiken dräktig i 63 dygn (+/- 3 dygn). Vad som ibland glöms bort är att det gäller i förhållande till ägglossning.
– Har man parat 3 dygn för tidigt, det vill säga innan ägglossning blir dräktighetstiden 66 dygn, förklarar Liss-Marie.

Men att dräktighetstiden varierar beror också på kullstorlek, ras och eventuellt ärftlighet (inga studier är dock gjorda på just ärftligheten).

Fram till dag 35 i dräktigheten anläggs valpens alla organ och det är således en känslig period. Under de sista tre veckorna är tillväxten hos valparna som störst och då behöver utfodringen av tiken ändras.
– Börja gärna med ett valpfoder så att tiken får bra energi men tänk på att hon inte ska bli fet.

Liss-Marie rekommenderar också alla uppfödare att avmaska och vaccinera sin tik innan parning.
– Om du måste vaccinera under själva dräktigheten ska det göras med avdödat vaccin.

Under sista dräktighetsveckan pendlar kroppstemperaturen på grund av att valparna utsöndrar kortison och tiken prostaglandin i pulser. Pendlingarna kan bidra till minskad aptit.
– Med ett dygn kvar till förlossning sjunker temperaturen 1-3 grader under den normala. På små hundar kan det innebära ända ned till 35 grader medan den på stora hundar sjunker till runt 37. När temperaturen är normal igen startar förlossningen.

När tiken pressat valpen hela vägen ut i slidan blir värkarna starkare på grund av att tryckpunkter i slidtaket stimuleras. Så länge valparna är i mamman mår de oftast ganska bra för då har de tillgång till både syre och blod. Det är övergången som är det svåra för en svag valp. 60 procent av alla valpar som föds kommer framlänges och 40 procent baklänges.

– Att födas baklänges är ingen fara i sig för valpen men den kvävs snabbt om den blir hängande över bäckenkanten med huvudet kvar inne. När navelsträngen kläms av börjar valpen nämligen andas. Är valpen fortfarande i hinnan är det dock inte lika bråttom.

Under år 2009 hade 16 procent av alla dräktiga tikar förlossningsproblem varav 64 procent ledde till kejsarsnitt visar statistik från Agria Djurförsäkring.
– Runt 75 procent beror värksvaghet hos mamman vilket är ärftligt. 25 procent beror på fellägen och missbildningar av valparna, berättar Liss-Marie.

Hundras, stor uttänjd livmoder, liten kull av storväxt ras eller döda foster som inte hjälper till att födas och hamnar som en propp eftersom de inte vrider sig i rätt position med magen nedåt innebär också ökad risk för problem.
– Det finns även en komplikation som kallas hydroallantois vilket innebär för mycket fostervatten. Livmodern blir då så uttänjd att den inte kan dra ihop sig och tiken måste snittas.

Det är alltid svårt att avgöra vad som är normalt och onormalt vid en förlossning.
– Om det gått mer än fyra timmar sedan vattnet gick eller sista valpen kom och det inte händer något är det dags att göra något. Till exempel ut och springa med tiken, ge energi i form av druvsocker, äggula, a/d-foder etc.

Liss-Marie tipsar om att låta tiken äta åtminstone några av efterbörderna eftersom de dels innehåller järn men också hormoner som kickar igång värkar och beteende att ta hand om valparna.

Att slå en signal till veterinären tycker Liss-Marie är bra innan du funderar på att åka in.
– Ha då dina anteckningar från valpningen med klockslag till hands så att du kan svara på veterinärens alla kontrollfrågor.


Valptikslåda på Regiondjursjukhuset Strömsholm.

Ibland finns ingen annan återvändo än att bege sig till veterinären. Väl där så görs oftast direkt ett ultraljud för att kontrollera hur valparna mår.
– Hjärtfrekvensen ska vara dubbelt så hög som mammans och inga tarmrörelser ska finnas. Ofta så röntgas också tiken för att kontrollera hur valparna ligger.

När valparna väl är ute är det absolut viktigast att hålla dem varma eftersom en kall valp inte äter. Att se till att en svag valp får i sig socker, gärna genom att lägga lite druvsocker på slemhinnorna i munnen, är bra.
– Avkylning och sockerbrist är det som är farligast för små svaga valpar, avslutar Liss-Marie.


Text & bild: Susanna Martell
2011-03-14

Cubits.se 2011-03-24 • Schnauzer p/s • Copyright ©