Kennel Cubits

Schnauzer peppar och salt

Schnauzern!

Namnet kommer från schnauze, det tysta ordet för "nos", på grund av hundens distinkt skäggiga nos. Schnauzer användes i skrift första gången 1842. Ursprungligen använde man schnauzern i södra Tyskland som stallhund för att den trivdes särskilt väl med hästar. Den var en ivrig och snabb råttfångare, vilket i folkmun gav den namnet ”Rattler”, råtthund. När pinscher-schnauzerklubben bildades 1895 blev rasen införd som strävhårig pinscher, först 1928 ändrades det till strävhårig schnauzer.

Typiska karaktärsdrag för schnauzern är ett livligt temperament parat med ett eftertänksamt lugn. Betecknande är dess godmodiga karaktär, lekfullhet och omtalade trofasthet mot sin ägare. Rasen är mycket barnkär, omutlig och vaksam utan att vara skällig. Dess högt utvecklade sinnesorgan, klokhet, läraktighet, oräddhet, uthållighet och motståndskraft mot sjukdomar och väder och vind ger schnauzern alla förutsättningar att vara en utmärkt familje-, vakt och sällskapshund som även besitter brukshundsegenskaper.

Man kuperade hundens svans och öron för att skydda mot råttbett. Kuperingen har sedan länge varit förbjuden i Sverige men är fortfarande tillåtet i vissa andra länder.

Dvärgschnauzern är framavlade sedan slutet av 1800-talet och bygger på tillvaratagandet av små exemplar och inte dvärgväxtmutation. Den större varianten risenschnauzer har inte samma ursprung som övriga schnauzrar. De är resultaten av målinriktad avel i syfte att få fram stora brukshundar med schnauzer-utseende. Till grund för riesenschnauzern ligger boskapshundar från södra Tyskland, liknande dagens bouvier des flandres.

Läs mer om rasen på:

http://schnauzerringen.se/?page_id=164

Kennel Cubits 2011 • Schnauzer p/s • © Copyright